Jesus lider, dör och uppstår för att visa sin kärlek och ge oss frihet, hopp och förlåtelse. Han vill att vi söker honom för den han är, inte för vad han ger och att vi lever med ett hjärta som speglar hans kärlek.
Genom Jesu blod har vi fått frihet, helande och rättfärdiggörelse. Detta är inte beroende av våra prestationer utan helt och hållet en gåva av nåd (Rom. 3:24). När vi träder inför Herren utan krav, utan listor, och bara tillber honom för den han är, möter vi djup andlig mättnad och helande. Jesus bar världens synd på korset. Det var inte en symbolisk handling, utan ett verkligt offer där han kände syndens hela tyngd (Jes. 53:5–6). Han grät blod i Getsemane (Luk. 22:44) eftersom han redan där bar syndens börda. Korset är därför inte bara ett lidandets tecken utan också ett segeltecken.
När Jesus dog brast förlåten i templet, det massiva tyg som skiljde det heliga från det allra heligaste, från topp till botten (Matt. 27:51). Det visade att Gud själv öppnade vägen till sin närvaro genom Jesu offer. Jordbävningen och gravarna som öppnades (Matt. 27:52–53) var tecken på att dödens makt var bruten. Jesu uppståndelse var inte bara hans egen seger, utan också ett löfte om att vi en dag ska uppstå med honom (1Kor. 15:20–22). Uppståndelsen bekräftades när Maria Magdalena och den andra Maria mötte ängeln vid graven. Ängeln förkunnade att Jesus uppstått, precis som han tidigare sagt (Matt. 16:21). Trots detta hade lärjungarna svårt att förstå (Luk. 24:25-27).
Jesus visade sig efter uppståndelsen, bland annat på vägen till Emmaus (Luk. 24:13–35). Där förklarade han Skrifterna, och när han bröt brödet öppnades deras ögon. Det visar hur Kristus fortfarande uppenbarar sig genom Ordet och brödsbrytelsen. Han undervisade lärjungarna att allt som stod om honom i Mose lag och profeterna skulle uppfyllas.
Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet” (Joh. 11:25). Den sanningen gäller både nu och i evigheten. Även i fängelse och hopplöshet kan människor erfara hans livsförvandlande kraft. Evangelierna avslutas med missionsbefallningen: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar” (Matt. 28:18–20). Markus tillägger löftet om att tecken ska följa de troende (Mark 16:15–18). I Apostlagärningarna säger Jesus att lärjungarna ska få kraft av Anden och bli hans vittnen till jordens yttersta gräns (Apg. 1:8).
Jesus uppväckte andra från döden: änkans son i Nain (Luk. 7:11–17), Lasaros (Joh. 11:43–44) och fler. Dessa uppståndelser pekade fram mot hans egen, och den slutliga vi väntar på (1Tes. 4:16–17). Berättelser om helande, förlåtelse och liv som förvandlats efter förbön visar att Jesus verkar än i dag. Bibeln är inte bara historia, utan verklighet för vår tid.
Lämna ett svar