Det är viktigt med gemenskap, tro och uthållighet i det kristna livet, med fokus på hur Gud verkar genom människor och situationer för att uppfylla sin vilja. Att bekänna Jesus som Herre är centralt, och detta inkluderar att tydligt stå fast vid tron och bejaka varandra som Kristi kropp. Om man förnekar ens minsta bror eller syster i Kristus, förnekar man på ett djupt sätt Jesu namn och det försonande blod som han utgöt. Församlingen ska inte dela upp sig i “halvsyskon”, eftersom Guds rike inte känner till sådana skillnader, man är antingen bror och syster i Kristus eller inte.
Uthållighet i bön kan leda till återupprättelse och omvändelse. Ett exempel ges om en bror som lämnat församlingen efter personliga problem, men som genom att möta evangeliet och använda ett bibelverktyg, kallad “evangeliekuben”, gradvis återfinner tron och överlämnar sitt liv till Gud. Detta vittnesbörd visar att Gud aldrig lämnar sina barn, och att bön och tro kan leda till djup andlig förvandling, även efter många år. Liknande exempel ges med en före detta kriminell person i Norrbotten, Peter, som efter möten med en missionär och Gud blir befriad från sitt missbruk, döpt i den helige Ande och börjar vinna människor för Kristus, inklusive skolchefer och kulturpersonligheter. Dessa berättelser illustrerar hur Guds nåd kan transformera människors liv, oavsett bakgrund, och hur tro och uthållighet i bönen kan leda till att människor blir redskap för Guds rike.
Bibeln används som grund för dessa lärdomar. I Jer 18:1–6 talas om krukmakaren som formar leran efter sin vilja, vilket symboliserar hur Gud formar människors liv och kallelser. Gud kan börja om när något går fel, och det som tidigare misslyckats kan återställas enligt hans plan. I Ef 3:20 understryks att Gud gör långt mer än vi kan be om eller tänka, vilket påminner om att Guds handlingar ofta överträffar våra föreställningar. Psalmens ord, Ps 126:5–6, “Det som sår med tårar ska skörda med jubel”, illustrerar att lidande, tårar och svårigheter i livet inte är förgäves utan kan leda till fruktbara resultat när Gud verkar.
Gamla testamentets berättelser används också som konkreta exempel på uthållighet, kallelse och Guds trofasthet. Berättelsen om Elia och hans lärjunge Elisa (1 Kung 19 / 2 Kung 2:1–15) visar hur mentorskap och överlämnande av kallelse kan leda till att Guds verk fördubblas, Elisa gör dubbelt så många underverk som Elia, vilket visar Guds noggrannhet och generositet. Mose på Sinai illustrerar uthållighet i ensamhet och bön, där han under 40 dagar och 40 nätter i fasta och bön får stentavlorna med lagen (2 Mos 24:18), och hans ansikte strålar när han möter Gud (2 Mos 34:29–35). Detta visar hur personlig gemenskap med Gud och uthållighet i kallelsen ger kraft och mandat att leda andra.
Även berättelsen om Jona (Jona 1–3) används som exempel på att Gud kan ge en andra chans, hans ord kommer till Jona igen, vilket visar att Guds trofasthet inte begränsas av människors trolöshet. Det är viktigt att börja om när något gått fel. När verktyg eller möjligheter misslyckas, som i berättelsen om pojken med yxjärnet (2 Kung 6:1–7), är det rätt att erkänna misslyckandet och använda försoningens kraft för att reparera det som gått sönder. Gud vill att människor återtar sin kallelse och sina gåvor, och detta gäller alla, oavsett tidigare misslyckanden.
Lämna ett svar