Släpp kontrollen över din egen kraft och förlita dig helt på Gud, detta leder till befrielse och en djupare relation med Jesus. Det är genom att erkänna sin svaghet och sluta kämpa själv som man kan leva i verklig kraft och tro, snarare än genom egna prestationer.
Bibeln visar att människan, trots sina goda intentioner, inte förmår leva rättfärdigt i egen kraft. Paulus uttrycker det tydligt i Rom. 7:15: “Jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag.” Detta känner många igen sig i, viljan finns, men kraften saknas. Men det finns en lösning. Rom. 7:24-25 fortsätter: “Jag arma människa! Vem ska frälsa mig från denna dödens kropp?Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv Guds lag med mitt sinne, men köttets lag med min mänskliga natur.”
Att komma till slutet av sig själv är att inse att köttets gärningar, allt det vi försöker prestera i egen kraft inte håller. Vi måste istället dö från oss själva, för utan död finns ingen uppståndelse. Som Paulus säger i Rom. 6:11: “Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.” Detta är ingen känsla, det är en verklighet vi lever i tro på.
Men att dö från sig själv innebär inte hopplöshet, det är början på något nytt och ljuvligt. När vi erkänner vår svaghet, kan Guds kraft bli verksam. Paulus berättar om en tid av stor prövning: “Vi var redan dödsdömda och hade inom oss fått dödsdomen, för att vi inte skulle lita på oss själva utan på Gud som uppväcker de döda.” (2Kor. 1:9). Denna dödsdom är inte en fysisk död, utan en inre kapitulation, ett upphörande av egen kamp.
Faran är att vi tror att vi kan åstadkomma andliga resultat utan att leva beroende av Gud. Ett exempel ges i predikan där talaren berättar hur han återanvände en tidigare predikan utan att först söka Herren. Resultatet blev tomhet. Den tidigare segern blev dagens fallgrop. Det påminner oss om att vi ständigt måste vara inför Gud, inte leva på gamla upplevelser.
Det handlar inte om att bli en “bättre människa” genom egen kraft, utan om att Kristus får ta sin plats i oss. Det gamla måste spikas fast på korset, och som Lidman uttryckt det: “Det går åt mycket spik för att hålla den gamle Adam kvar på korset.”
Vi ser detta mönster i hela Bibeln. Mose, som vuxit upp i makt och privilegier, försökte i köttet befria sitt folk och slog ihjäl en egyptier, ett exempel på att köttet dödar. Men när han förlorade allt och blev herde i öknen, då kunde Gud börja använda honom.
När Paulus kom till Korint var han “svag, rädd och mycket orolig” (1Kor. 2:3-5), just för att kraften inte skulle ligga i mänsklig visdom utan i Guds kraft. Gud vill inte att vi ska visa upp en fin yta, Han vill förändra våra hjärtan.
Att komma till slutet av sig själv är därför inte nederlag, det är början på ett liv i verklig kraft, beroende av Jesus Kristus. Det är i vår svaghet som Hans kraft blir som störst. Vi lever av tro, inte av prestation.
Lämna ett svar