Kärnan i budskapet januari–juni 2024
Under första halvan av 2024 har Gud tydligt dragit oss närmare själva kärnan i tron. Undervisningen har varit samlad och fokuserad, inte splittrad över många ämnen, utan stadigt förankrad i det som verkligen bär, Jesus Kristus och Hans fullbordade verk. Perioden har präglats av en fördjupning i vår identitet i Honom, där vi inte längre behöver bygga livet på egna insatser utan får vila i nåden och i det Gud redan gjort klart. Samtidigt har det funnits en stark kallelse till beroende och stillhet, där vi lär oss lyssna, följa Andens ledning och låta tron bli synlig i lydnad och vardagsliv. Genom allt har Andens närvaro, kärlekens praktiska uttryck och Guds trofasthet burit budskapet, så att allt återkommit till samma centrum, livet med Jesus, från början till slut.
(2 Kor 5:21, Rom 8:1, Kol 3:1-4, Rom 8:14, Joh 13:34-35)
- Kristi fullbordade verk – vår identitet, rättfärdighet och vila vilar helt på Honom.
- Ett liv i beroende och stillhet – styrkan finns i att släppa taget och vila i Gud.
- Tro som tar steg – lydnad och handling som ett svar på Guds kallelse.
- Andens närvaro och gåvor – Gud verkar mitt ibland oss för församlingens uppbyggelse.
- Kärlek och nåd som bär allt – förlåtelse, uthållighet och ett liv genomsyrat av Kristi kärlek.
Kristi fullbordade verk
Ett bärande tema under perioden har varit att allt vilar på det Kristus redan har fullbordat. Vi behöver inte längre försöka bevisa vårt värde genom egna insatser, prestationer eller känslor, eftersom Jesus har gjort det som vi själva aldrig hade kunnat göra. Undervisningen har gång på gång återfört oss till att skulden är borttagen och att livet i Kristus är präglat av frihet från fördömelse. Vi får leva utifrån en ny position, där vi redan nu räknas som uppväckta med Honom och tillhör en himmelsk gemenskap. Därför handlar andlig tillväxt inte främst om att pressa fram förändring i egen kraft, utan om att leva i den verklighet som redan är vår när vi håller oss nära Jesus. När blicken lyfts uppåt formas hjärtat av det som är sant, och livet får vila i en trygg grund som inte skakas av omständigheter.
(2 Kor 5:21, Kol 2:14, Rom 8:1, Ef 2:6, Heb 12:22-24)
Ett liv i beroende och stillhet
Samtidigt har Gud påmint oss om hur djupt beroende vi är av Honom, och hur lätt vi försöker klara oss själva när vi borde vila. Undervisningen har varit ärlig med att vår egen styrka inte räcker hela vägen, även när vi vill göra det som är rätt, och därför låter Gud oss ibland komma till gränsen av vår förmåga. Det sker inte för att bryta ner oss, utan för att öppna våra ögon för att livet bara bär när vi förtröstar på Honom. När det egna tar slut får vi upptäcka att Gud kan ge liv åt det som verkar dött och bära oss där vi själva inte klarar det. Denna vandring in i beroende har också fört oss närmare stillheten, där Gud ofta talar mjukt och nära. I förtröstan och vila finns verklig styrka, och när vi lär oss lyssna och följa Andens ledning blir våra steg tryggare och vårt hjärta mer förankrat.
(Rom 7:15-25, 2 Kor 1:9, 1 Kung 19:11-13, Jes 30:15, Rom 8:14)
Tro som tar steg
Predikningarna har också betonat att tro aldrig bara är en inre känsla, utan alltid vill bli synlig i handling. Gud rör sig när vi tar steg i lydnad, och tron blir verklig när den får forma våra beslut och vår vardag. Undervisningen har påmint om hur Gud ofta kallar oss att gå före full förståelse och att lydnad ibland behöver komma innan genombrottet syns. När vi vågar ta steg i tro, även i det lilla, öppnas vägar som vi inte själva kunde skapa. Samtidigt blir det tydligt att tron hålls levande när blicken är fäst vid Jesus, eftersom det är Hans närvaro och kraft som bär oss, inte vår egen styrka. Denna kallelse har också kopplats till vårt uppdrag att gå och göra lärjungar, där vi får lita på Guds kraft och inte på vår egen förmåga. Tron får därmed ett tydligt uttryck i ett liv som rör sig framåt i lydnad, mod och förtröstan.
(Jos 3:15-17, Matt 14:29, Mark 5:28-29, Matt 28:18-20, Gal 5:16)
Andens närvaro och gåvor
En annan tydlig röd tråd har varit Guds närvaro bland oss och hur den helige Ande verkar här och nu. Undervisningen har lyft fram att Jesus är mitt ibland oss när vi samlas i Hans namn, och att Anden inte är en idé utan en verklighet som förvandlar, bygger upp och ger liv. Det har funnits en förväntan på att Gud ska röra vid människor och låta levande vatten flöda, samtidigt som allt hålls förankrat i ordning och prövning mot Skriften. Andens gåvor har setts som något Gud ger för församlingens uppbyggelse, där varje troende har en plats och där alla behövs. Perioden har därför präglats av både öppenhet för Andens verk och en stadig grund i Guds ord, så att det som sker får bära frukt och leda människor närmare Jesus. Detta har också tydliggjort att Gud aldrig tar tillbaka sin kallelse, utan fortsätter forma och använda sitt folk.
(Matt 18:20, Joh 7:37-39, 1 Kor 12:4-11, 1 Kor 14:33, 1 Tess 5:19-21)
Kärlek och nåd som bär allt
Genom hela perioden har kärleken fått stor plats, den som visar vem som verkligen följer Jesus. Kärleken beskrevs som något som alltid går tillsammans med förlåtelse och uthållighet, och som ger tyngd åt allt annat vi gör. Utan kärleken blir även de största andliga uttrycken tomma, men kärleken bär, uthärdar och ger liv. Den kärlek Gud själv har gett blir drivkraften som för oss framåt, och den ska märkas i vardagen genom ödmjukhet, omsorg och praktiskt tjänande. Samtidigt har nåden lyst starkast som den grund allt vilar på. Frälsningen är inte något vi kan arbeta ihop, utan en gåva som Gud gav när vi var långt borta. Hoppet har hållits levande i budskapet att Gud inte släpper taget, utan går med oss varje steg, och att livet i Kristus alltid återför oss till Hans trofasthet. Allt har fått vila i detta, Jesus i centrum och nåden som bär.