Vi bör komma upp högre genom att lyfta blicken från rädsla, oro och det synliga till Guds tron, leva ledda av den helige Ande och söka det som är där ovan, där Gud har lösningar, kraft och frid. Gud vill förnya sina gärningar genom väckelse, bön i Anden, tro på det osynliga och ett liv i frimodighet, där inget är omöjligt för Gud. Vi måste leva utifrån ett himmelskt perspektiv, nära Guds tron. Utgångspunkten tas i Upp 4:1, där Johannes hör rösten från himlen som säger, ”Kom hit upp så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta.” Detta ses inte bara som en historisk händelse utan som ett profetiskt tilltal till de troende i vår tid, det är en kallelse att i anden stiga upp till Guds närvaro för att få perspektiv, uppenbarelse och vägledning inför framtiden.
Världen präglas av krig, konflikter och osäkerhet, men Gud säger tydligt att hans folk inte ska styras av fruktan. Detta slås fast genom 2 Tim 1:7, där det står att Gud inte har gett oss en fruktans ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens ande. Därför finns ingen anledning till rädsla inför framtiden. Gud överger inte sitt folk och tillåter aldrig prövningar utan att samtidigt bereda en väg ut, vilket hänvisar till 1 Kor 10:13, där Gud lovar en utväg i varje prövning.
Fokus flyttas från det jordiska till det himmelska, i linje med Ps 121:1–2, där förkunnaren lyfter blicken och bekänner att hjälpen kommer från Herren som har skapat himmel och jord. De troende är inte längre främlingar i världen utan har sin identitet i Gud, vilket bekräftas av Ef 2:18–19, genom Kristus har vi tillträde till Fadern och är medborgare i himlen och medlemmar i Guds familj.
Människan vet inte alltid hur hon ska be, men detta är inget hinder, eftersom Rom 8:26–27 säger att Anden själv hjälper oss i vår svaghet och vädjar för oss enligt Guds vilja. Därför uppmanas de troende att bygga upp sig själva genom bön i Anden, enligt Jud 1:20. När detta sker bryter Guds liv fram inifrån människan, i enlighet med Joh 7:38, där Jesus säger att ”strömmar av levande vatten ska flyta fram ur den troendes inre.”
Predikan placerar detta i ett större profetiskt sammanhang och hänvisar till Apg 3:19–20, där Petrus talar om tider av vederkvickelse som kommer från Herrens ansikte. Dessa tider är kopplade till det löfte som gavs i Joel 2:28, att Gud ska utgjuta sin Ande över allt kött. Detta ses som något aktuellt och nödvändigt i den yttersta tiden.
De troende uppmanas därför, i linje med Kol 3:1, att söka det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Inget hinder är för stort, eftersom Luk 1:37 fastslår att ingenting är omöjligt för Gud. Samma trygghet uttrycks i Rom 8:31, som frågar: ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?”
För att leva detta liv krävs ett medvetet fokus på det osynliga. 2 Kor 4:18 lär att det synliga är förgängligt men det osynliga är evigt. Tron definieras i Hebreerbrevet som en övertygelse om det man inte ser, och i Heb 11:6 klargörs att Gud belönar den som ivrigt söker honom. Gud leder sitt folk in på nya vägar, enligt Jos 3:4, där Israel får höra att de aldrig tidigare har gått denna väg. Därför ropas Habackuks bön fram som aktuell även idag, Hab 3:2: ”Herre, förnya i dessa år dina gärningar.” Resultatet av detta liv i Anden beskrivs i Apg 4:29–30, där frimodig förkunnelse åtföljs av helande, tecken och under i Jesu namn.
Allt tillhör Gud, såsom det proklameras i Upp 5:13: ”Lovsången, äran, väldet och makten tillhör honom för evigt.” Budskapet är tydligt, Gud håller inget tillbaka, han har gett allt i Kristus, och hans folk är kallat att komma upp högre och ta emot allt han redan har förberett.
Lämna ett svar