Predikan förkunnar att Jesus är världens ljus, som kom för att rädda människan ur mörkret, återupprätta gemenskapen med Gud och förvandla liv, precis som Paulus radikalt förvandlades genom mötet med Kristus. Därför kallas de troende att vandra i Guds ljus, leva i omvändelse, kärlek och helighet, så att Kristi ljus kan lysa genom dem i en mörk värld, särskilt i denna tid.
Predikan utgår från den bibliska sanningen att Gud är ljus och att hela frälsningshistorien handlar om hur Gud för människan från mörker till ljus. Detta blir tydligt genom Paulus vittnesbörd i Apg 26:9–20, där han inför kung Agrippa berättar hur han tidigare var en våldsam förföljare av de kristna men hur hans liv fullständigt förvandlades genom mötet med Jesus Kristus. Samma händelse beskrivs även i Apg 9:1–19, där Paulus möter ett himmelskt ljus på vägen till Damaskus, blir slagen till marken och tillfälligt blind. Under tre dagar lever han i mörker, fasta och stillhet, tills han får synen tillbaka genom Ananias. Detta möte markerar en total övergång från andligt mörker till ljus och ett liv i lydnad för den himmelska synen.
Mörkret kommer in i världen redan i 1 Mos 3:8–13, när Adam och Eva gömmer sig för Gud efter syndafallet. Gemenskapen bryts, och människan dör andligen. Ändå ges redan här ett löfte i 1 Mos 3:15 om att kvinnans avkomma ska krossa ormens huvud, en tydlig profetia om Jesus Kristus. Mörkrets konsekvenser fortsätter i 1 Mos 4:1–8, där Kain, som inte vandrar i Guds ljus, dödar sin bror Abel.
Mot detta mörker står Guds ljus, som Psaltaren tydligt beskriver: “Herren är mitt ljus och min frälsning” (Ps 27:1), “hos Gud är livets källa och i hans ljus ser vi ljus” (Ps 36:10). Guds ord beskrivs som ett ljus som leder människan rätt (Ps 119:105) och ger förstånd när det öppnas (Ps 119:130).
Jesaja profeterar om Messias och ljuset som ska komma. I Jes 9:1–2 sägs att folket som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, och i Jes 9:6–7 uppenbaras att detta ljus är ett barn som ska födas, en son vars herravälde är evigt. I Jes 60:1–3 uppmanas Guds folk att stå upp och stråla, eftersom Herrens härlighet går upp över dem även när mörker täcker jorden.
I Joh 1:1–9 förklaras att Ordet är Gud, att livet var människornas ljus och att ljuset lyser i mörkret utan att mörkret kan övervinna det. Jesus själv förklarar i Joh 8:12 att han är världens ljus och att den som följer honom inte ska vandra i mörkret. Detta ljus kom inte för att döma världen utan för att rädda den, vilket tydligt sägs i Joh 3:16–21. Människor älskar dock ofta mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar är onda.
Jesus förklarar också att hans ankomst avslöjar människors hjärtan (Joh 9:39–41) och uppmanar alla att vandra medan de har ljuset så att de inte övervinns av mörkret (Joh 12:35–36).
Paulus förklarar i 2 Kor 4:4–6 att människors sinnen är förblindade av denna världens gud, men att Gud låter ljuset lysa i hjärtat så att Kristi härlighet blir synlig. Därför uppmanas de troende i Ef 5:6–14 att leva som ljusets barn, eftersom de en gång var mörker men nu är ljus i Herren. Samma uppmaning finns i Rom 13:12–14, där de troende ska klä sig i ljusets vapenrustning.
Jesus säger i Matt 5:13–16 att de troende är världens ljus och att deras liv ska lysa så att människor prisar Gud. Detta förutsätter ett liv i sanning och kärlek, vilket 1 Joh 1:5–9 och 1 Joh 2:9–10 talar om, Gud är ljus, och den som vandrar i ljuset lever i gemenskap, bekänner sin synd och älskar sin broder. Den dagliga reningen illustreras också genom Jesu handling i Joh 13:3–17, där han tvättar lärjungarnas fötter. Jesus är världens ljus, och de som tagit emot honom är kallade att leva, vandra och lysa i detta ljus tills mörkret förlorar sin makt.
Lämna ett svar