Andens gåvor som är kärlek, tjänst, lydnad och mission utgör fundamentet för ett kristet liv. Gåvorna ska användas för andras bästa, kärleken är den centrala motivatorn, och varje handling ska spegla Kristi vilja. Den verkliga mognaden i tron handlar om att växa, samarbeta och leva i gemenskap, där alla bidrar med sina unika gåvor och där missionen att sprida evangeliet står i centrum.
I den kristna tron är Andens gåvor och kärleken till andra centrala för hur gemenskapen i Kristi kropp formas och växer. Som det står i 1Kor. 12:4–10, ”Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta.Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar, en får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar, en får tala olika slags tungotal, en annan att uttyda tungotal.” Denna mångfald visar att varje troende har en unik uppgift och att gemenskapen blir starkare när gåvorna används för andras nytta.
Det är också tydligt i 1Kor. 12:11–13 att Anden verkar på olika sätt: ”Allt detta åstadkommer en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en så som han vill. Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens delar är många utgör de en enda kropp. Så är det också med Kristus. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande att dricka.” Här tydliggörs det att oavsett bakgrund tillhör varje människa samma kropp, och det är genom Anden som vi binds samman.
Paulus beskriver vidare i Ef. 4:11–16 hur olika tjänster, apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare används för att bygga upp Kristi kropp i kärlek: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran, när människor spelar sitt falska spel och listigt förleder till villfarelse. Nej, vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus. Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så fogas den samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, allteftersom det mått av kraft är fördelat åt varje enskild del. Då växer kroppen till och byggs upp i kärlek.” Detta visar att ledarskap och undervisning ska syfta till gemenskap och tillväxt i tro, inte makt eller prestige.
Kärleken är avgörande, och det exemplifieras i Matt 25 genom berättelsen om den som visar omsorg mot andra, den som älskar nästan som sig själv och hjälper de behövande har i praktiken älskat Kristus själv. Detta förklarar att äkta tro alltid manifesteras i handling, det är inte bara ord utan kärlek och omtanke som räknas.
2Tim. 1:6–7 uppmuntrar troende att väcka sina gåvor till liv igen: ”Därför påminner jag dig om att låta den nådegåva från Gud flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning. Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens.” Detta understryker att varje kristen har potential och kraft från Gud för att leva ett liv i tjänst, kärlek och disciplin, och att vi inte ska låta rädsla hindra oss från att använda våra gåvor.
Alla yttre uttryck av tro är nog. Matt. 7:21–23 varnar: ”Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: ’Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni laglösa!” Detta påminner om att verklig tro kräver handling, lydnad och hjärtats inställning, inte bara yttre prestationer.
Slutligen ger Matt. 28, missionsbefallningen, en praktisk riktning: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” Här blir det klart att tron är menad att delas och omsättas i undervisning, vägledning och gemenskap. Denna uppmaning förbinder varje troende till ansvar, mission och aktiv del i Kristi kropp.
Lämna ett svar