Religion, med sina traditioner, ritualer och former, kan aldrig frälsa eller ge liv. Bibeln är tydlig med detta, Jesus sade själv i Joh 5:39–40 att fariséerna forskade i Skrifterna för att tro att de skulle ha evigt liv i dem, men de ville inte komma till honom, som är själva livets källa. På samma sätt förklarar han i Joh 12:24–25 att vetekornet måste falla i jorden och dö för att bära frukt, vilket syftar på att sann förändring och nytt liv kommer endast genom Honom, inte genom laggärningar eller tomma religiösa handlingar.
Religionen kan ofta bli en börda. Jesus riktade sin skarpaste kritik mot fariséerna och de skriftlärda, särskilt i Matt 23, där Han avslöjade deras hyckleri och hur de lade tunga bördor på andra utan att själva lyfta ett finger. Han visar i stället på ett annat sätt att leva, “Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar. För mitt ok är milt och min börda är lätt” Matt 11:28–30.
Detta är friheten i Kristus. Jesus själv säger: “Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, ja liv i överflöd” Joh 10:10. Och vidare: “Om Sonen gör er fria blir ni verkligen fria” Joh 8:36. Denna frihet är inte bara från syndens skuld, utan också från lagens krav, döda former och mänskliga traditioner. Paulus bekräftar detta i 2 Kor 3:6, där han säger att Gud har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, inte bokstavens utan Andens, “för bokstaven dödar men Anden ger liv.” Han förklarar i samma kapitel: “Där Herrens Ande är, där är frihet” 2 Kor 3:17.
Paulus själv är ett exempel på denna frihet. Han beskriver i Fil 3:5–10 hur han tidigare hade all grund för att sätta sin tillit till religionen: omskuren på åttonde dagen, av Israels folk, hebré av hebréer, farisé, nitisk förföljare av kyrkan och ostrafflig i lagens rättfärdighet. Men allt detta räknar han som skräp jämfört med det överlägsna i att känna Kristus Jesus som Herre. Han vill inte längre ha en egen rättfärdighet av lagen, utan den som ges genom tron på Kristus.
Detta är också budskapet till galaterna. Paulus tillrättavisar dem skarpt “Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? Bara detta vill jag veta av er: tog ni emot Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu fullborda i köttet?” Gal 3:1–3. Han påminner dem också, “Till frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt läggas under slavoket” Gal 5:1. Samtidigt betonar han: “Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten som en ursäkt för köttet, utan tjäna varandra i kärlek” Gal 5:13.
Församlingen ska därför vara en plats där denna frihet råder. Den ska inte vara kall, kontrollerad eller kvävande. Tvärtom ska den präglas av glädje, lovsång och barnslig tillit. När barnen ropade “Hosianna, Davids son” i templet och fariséerna blev förargade, svarade Jesus med att citera Ps 8:3, “Ur barns och spädbarns mun har du upprättat en lovsång” Matt 21:15–16. På samma sätt dansade David inför Herren av hela sitt hjärta, trots att hans hustru Mikal föraktade honom 2 Sam 6:14–22. Detta visar att sann tillbedjan inte är formbunden, utan föds ur hjärtats frihet.
Kristus har genom sitt kors också raderat ut vår skuld. “Han har strukit ut skuldbrevet med alla dess krav, det som vittnade mot oss. Han har tagit bort det genom att spika fast det på korset” Kol 2:14. Jes 55:1–3 säger, “Alla ni som törstar, kom hit och få vatten! Kom, även om ni inte har pengar … Hör så får er själ leva.” Detta fullbordas i Jesus själv, som är källan till livet.
Lämna ett svar