Bibeln visar oss att sanning är centralt för vårt andliga liv. Vi ska inte bara tala sanning, utan också leva i sanning och erkänna våra synder. Sanningen är grundläggande för vår relation med Gud och är ett verktyg för att bevara vår frihet.
Bibeln betonar vikten av sanning i våra liv, både i våra ord och handlingar. Enligt Joh 18:37–38 vittnar Jesus inför Pilatus om sanningen, men Pilatus frågar, “Vad är sanning?” Detta är en viktig fråga som Bibeln svarar på: Sanningen är inte bara ett koncept, utan en levande verklighet, personifierad i Jesus Kristus. I Joh 14:6 säger Jesus, “Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Sanningen är alltså inte något relativt eller föränderligt, utan något absolut och evigt som vi är kallade att följa.
Sanningen är grundläggande för vårt andliga liv. I 1 Tim 3:15 beskrivs Guds hus som “sanningens pelare och grundval.” Detta visar att sanning är själva fundamentet för den kristna tron. I 1 Tim 3:16–4:2 påminns vi om att “men Anden säger tydligt att i den sista tiden kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror”. Detta är ett allvarligt varningsord för oss, som måste stå fasta i sanningen.
Sanningen har också en förlösande kraft. Att leva i sanning innebär att leva i frihet från lögner och falskhet. Detta innebär inte bara att vi talar sanning, utan också att vi lever ärligt inför Gud och människor. I Ef 6:14 uppmanas vi att “Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar“, vilket betyder att sanningen är något vi måste hålla fast vid och klä oss i varje dag.
Bibeln varnar också för konsekvenserna av lögner. I Ord 6:16 listas saker som Gud hatar, och bland dessa finns en lögnaktig tunga. I Joh 8:44 säger Jesus att de som inte lever i sanningen har djävulen som sin far, för han är lögnens fader. Detta visar på hur allvarligt Gud ser på lögn och bedrägeri.
Exempel på allvarliga konsekvenser för lögner ges i Apg 5:1, där Ananias och Safira ljög för den Helige Ande och försökte dölja sin handling. Detta ledde till deras död. Historien påminner oss om att Gud inte tolererar falskhet, särskilt när vi försöker dölja saker för honom.
David ger oss ett exempel. När han begick en allvarlig synd genom att begå äktenskapsbrott med Batseba och få hennes man, Uria, dödad, konfronterades han av profeten Natan. David erkände sin synd och bad om förlåtelse. Han insåg att Gud vill ha sanningen i vårt innersta, vilket påminner oss om vikten av att leva i sanningen, även i vårt hjärta och sinne.
Att leva i sanningen innebär också att vara öppen för Guds rättelse och förlåtelse. I 1 Joh 1:9 uppmanas vi att bekänna våra synder, och när vi gör det, förlåter Gud oss och renar oss från all orättfärdighet. Det är genom sanningen vi får gemenskap med Gud och växer i honom.
Lämna ett svar