När Gud säger något, står det fast. Hans ord är inte bara tröst eller hopp, det är verkligheten.
Gud kan inte ljuga (Heb 6:18), och Hans löften kan inte brytas av omständigheter eller förändrade känslor. Det vi ser med våra ögon eller känner i vårt hjärta kan vara i konflikt med vad Gud har sagt, men Hans sanning består, den är evig (Matt 24:35).
När Jesus sade till lärjungarna att de skulle ta sig över till andra sidan sjön (Mark 4:35), gav Han ett ord som garanterade deras ankomst dit. Men när stormen kom, glömde de löftet och fokuserade på faran. De sa: “Bryr du dig inte om att vi går under?” (Mark 4:38). Jesus visade att tron inte handlar om frånvaro av stormar, utan om tillit mitt i dem. Stormen hade inte makt att ändra Hans ord. Jesus stillade vinden med orden: “Tig! Var tyst!” (Mark 4:39), och visade att Hans auktoritet sträcker sig över både natur och omständigheter.
Att leva i tro är att hålla fast vid vad Gud har sagt, även när allt runt oss skriker motsatsen. Det är att välja att leva efter Guds verklighet snarare än vår egen tolkning. Vi måste ibland gå som om vi redan har segrat, även när vi inte känner något. Tron kommer inte först när vi ser, utan när vi handlar i förtroende för Gud. “så är tron utan gärningar död” (Jak 2:26), och vi är kallade att vandra i tro.
Gud har lagt ett ord över ditt liv, ett syfte, en plan, ett löfte. Men det kommer att prövas. Jesus själv blev ledd av Anden ut i öknen för att prövas av djävulen (Matt 4:1). Prövningar och motstånd är ofta ett tecken på att du är på rätt väg, inte fel. När vi står i stormen är det inte ett bevis på att Gud har lämnat oss, utan ofta ett bevis på att vi bär Hans ord. Jesus sa till Petrus att han skulle gå på vattnet (Matt 14:29), och så länge Petrus höll blicken fäst på Jesus, gick han. Men när han såg på vågorna, började han sjunka. Blicken måste alltid vara fäst på löftets givare, inte på stormen.
När vi håller fast vid det Gud sagt, även när känslorna sviker och världen skakar, manifesterar vi sann tro. Det är denna tro som får himlen att röra jorden. Att följa Gud är inte att alltid känna sig stark, utan att vara trofast även i svaghet. Som Paulus säger: “För när jag är svag, då är jag stark” (2 Kor 12:10). Guds kraft fullkomnas i svaghet.
I slutändan handlar det om lydnad. Att gå även när vi inte känner, att tala även när vi tvivlar, att stå även när det skakar. Gud säger: “Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig” (Heb 13:5). Vi är inte ensamma. Vi är burna av Hans ord, ord som aldrig återvänder tomma, utan utför det Han har sänt dem att göra (Jes 55:11).
Lämna ett svar