Den smala vägen är Guds väg, fylld av kamp men också nåd, upprättelse och hopp för den som överlåter sig och låter Anden leda, inte köttet.
Att vandra på den smala vägen är inte ett val bland flera, utan den enda vägen som leder till livet, och det är Jesu egna ord. I Matt 7:13–14 säger Jesus: “Gå in genom den trånga porten. För den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.” Detta är en grundläggande verklighet i det kristna livet. Den breda vägen är lockande och lätt, men den leder till fördärv. Den smala vägen är trång, svår, och kräver uppoffring, men den leder till evigt liv.
I Luk 13:24 uppmanar Jesus: “Kämpa för att komma in genom den trånga porten.” Detta innebär att man inte passivt kan glida in i Guds rike. Det kräver en medveten kamp mot synd, själviskhet och världens tryck. Det är en välsignelse att Gud har gjort porten trång, eftersom det innebär att allt som inte är av honom, måste bort. Att gå på den smala vägen handlar inte om perfektion, utan om riktning, att sträva efter helighet, även i prövningar.
Ps 119:105 säger: “Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig.” Guds ord är avgörande för att vi ska kunna gå rätt väg. Vi kan inte lita på våra egna känslor eller vår egen vishet. Ord 14:12 varnar: “En väg kan verka rätt för en människa, men till slut leda till döden.” Därför måste vi dagligen låta Guds ord vara vår vägledning, inte våra känslor eller omständigheter.
Jesus själv är det yttersta exemplet på hur man går denna väg. I 1 Pet 2:23 står det: “När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist.” Istället för att hämnas, överlämnade Jesus allt till Fadern. Detta är ett mönster för oss. När vi möter orättvisa, är det vår respons, inte situationen, som avgör om vi kommer att sväva över stormen eller krascha in i klippan.
Jes 40:31 säger: “Men de som hoppas på HERREN får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar.” Det handlar om hur vi ställer våra vingar i stormen. Den troende som vänder sig till Gud i motgångar får styrka att resa sig. Josef är ett starkt exempel. Han blev kastad i en brunn, men det blev hans största välsignelse. Hans respons avgjorde allt, och så blev han till och med frälsning för sina bröder, en bild på Kristus.
Lämna ett svar