Under vår samling har vi tillsammans fått reflektera över livet – inte bara som något som pågår, utan som en gåva från Gud.
Vi har påmint oss om att vi inte är här av en slump, utan skapade med omsorg och syfte. I Bibeln står det så vackert i Ps. 139:13-14 “Du har skapat mina njurar, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl .”
Dessa ord påminner oss om att vi är värdefulla, älskade och önskade av Gud – redan innan vi föddes. Det ger oss trygghet att veta att vårt liv har betydelse och att vi är formade med Guds egna händer.
Vi har också samtalat om bön – hur vi får vända oss till Gud precis som vi är, utan krav på att först prestera eller vara perfekta. Gud längtar efter vår närvaro, vårt hjärta. Genom bönen får vi dela våra tankar, känslor och bekymmer med honom. Det är i relationen med Gud vi får kraft och vila. Att vi kan tala med honom, lyssna och känna oss hörda, ger våra liv djup och riktning. Samtidigt har vi stannat upp inför frågan om hur vi ser på oss själva – och på andra. I en värld där det är lätt att jämföra sig och känna sig otillräcklig, uppmanar Jesus oss till något helt annat. I Mark 12:31 säger han:“Du ska älska din nästa som dig själv”. Det innebär att vi inte bara ska visa kärlek till andra – vi ska också visa kärlek till oss själva. Det är ofta lättare att vara barmhärtig mot andra än mot sig själv. Men Gud vill att vi ska se på oss själva med hans ögon – med kärlek, nåd och värme.
Vi påmindes också om att livet med Gud inte alltid innebär att allt är enkelt – men att vi aldrig är ensamma. I tider av tvivel, oro eller osäkerhet får vi hålla fast vid Guds löften. Ett av de mest hoppfulla löftena hittar vi i Jer. 29:11: “Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren , nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp”. Vi tror att Gud har en plan för oss, även om vi inte alltid ser helheten. Han leder oss steg för steg, och han vill ge oss frid – inte fördömelse, inte oro, utan hopp.
Vi vill ta med oss detta: att vi är älskade, skapade med syfte, kallade att älska både oss själva och andra, och att vi får vila i Guds löften. Vårt liv har en mening, vi har en framtid – och Gud går med oss genom allt.
Lämna ett svar