Guds nåd är gränslös. Ingen människa är förlorad om hon vänder sig till Jesus i tro. Evangeliet är de goda nyheterna om att Gud frälser syndare, inte för deras gärningars skull, utan för sin barmhärtighets skull.
Gud är barmhärtig och rättvis. Enligt Bibeln är varje människa född i synd (Rom 3:10–12, 23), oförmögen att frälsa sig själv, och står skyldig inför Gud. Ändå visar Gud sin kärlek genom att erbjuda frälsning till alla genom tron på Jesus Kristus. Frälsningen är inte något vi förtjänar, utan en fri gåva från Gud (Ef 2:8–9). Det centrala budskapet i evangeliet är att även de mest brutna, bortvända eller orättfärdiga kan bli frälsta och förvandlade, inte genom sina egna gärningar, utan genom Guds nåd.
Berättelsen om Paulus är ett tydligt exempel på detta. I Apg 9:1–22 möter vi Saul, en våldsam förföljare av de kristna, som på vägen till Damaskus konfronteras av Jesus själv. Detta möte förändrar hans liv fullständigt. Från att vara en hatisk motståndare till Kristus blir han en av evangeliets mest hängivna förkunnare. Det visar att ingen är för långt borta för att nås av Guds nåd. Det är inte människors förflutna som avgör deras värde inför Gud, utan deras respons på kallelsen från Jesus Kristus.
Jesus själv bekräftar denna princip i liknelsen om arbetarna i vingården (Matt 20:1–16). Där får alla arbetare samma lön, oavsett om de arbetat hela dagen eller bara en timme. Denna liknelse visar att Guds rike inte fungerar enligt världens normer av förtjänst och merit. Istället handlar det om Guds generositet och frihet att ge som Han vill.
I Luk 7:36–50 ser vi hur en kvinna med ett syndigt liv möter Jesus och blir förlåten. Trots sin bakgrund får hon höra: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.” Denna berättelse illustrerar att frälsning inte är reserverad för de moraliskt rättfärdiga, utan ges till den som i tro kommer till Jesus. På liknande sätt ser vi i Luk 23:39–43 hur en av brottslingarna som korsfästes bredvid Jesus erkänner honom som Herre. Trots att han är döende får han löftet: “Idag ska du vara med mig i paradiset.”
I Luk 15:11–32 berättar Jesus liknelsen om den förlorade sonen, där fadern med glädje springer sin son till mötes när han återvänder hem efter ett liv i synd. Denna bild visar Guds hjärta, han väntar inte med vrede, utan med öppen famn, redo att förlåta och återupprätta.
Rom 5:8 sammanfattar detta: “Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare”. Guds kärlek och frälsning är inte ett svar på människans godhet, utan på hennes behov. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus (Rom 3:23–24).
Lämna ett svar