I Sverige finns troende som fått trons gåva, en övernaturlig förmåga att tro på det osynliga, vilket leder till andliga genombrott och manifestationer av Guds kraft. Församlingen uppmanas att undervisa om och uppmuntra användningen av Andens gåvor, eftersom dessa är viktiga redskap för effektivt tjänande och andlig tillväxt.
I Sverige finns platser och människor som levt och verkat med trons gåva, en övernaturlig gåva från Gud som gör det möjligt att tro på det som ännu inte syns som om det redan vore till. Denna gåva har lett människor att kliva ut i det osynliga, och därmed se Guds kraft manifesteras. Tron kallas ibland “lite galenskap”, men det är en himmelsk galenskap där man, ledd av Anden, vågar tro Gud om det omöjliga. Tron är inte till för att tjäna våra egna behov, vi är inte kallade att anstränga oss för att få tro, utan trons gåva ges suveränt av Gud (Rom. 12:3; 1Kor. 12:9).
Bibeln säger att “Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” (Heb. 11:1), och det är exakt denna övertygelse som burit väckelser och andliga genombrott genom historien. Människor med trons gåva ser bortom det naturliga. De måste få utrymme i församlingen, inte för att dominera, men för att bidra med det övernaturliga perspektiv som Guds Ande ger. Samtidigt uppmanas vi att pröva allt, för Gud är en ordningens Gud (1Kor. 14:33; 1Tess. 5:19–21).
Gåvan att utföra kraftgärningar är nära besläktad med trons gåva (1 Kor 12:10). Den manifesteras ofta i konkreta handlingar som tycks orimliga för det naturliga sinnet, men som i Guds kraft ger resultat. Vittnesbördet om farmodern Berta, som besatt kraftgärningarnas gåva och profeterade över sitt barnbarn, visar hur Guds Ande kan verka genom enkla människor i vardagslivet. Helandets gåvor visar på olika sätt med Guds helande kraft (1Kor. 12:9, 28, 30). Precis som läkare är specialiserade inom olika områden, ger Gud specifika helandegåvor till olika människor.
I missionsbefallningen säger Jesus: “De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska.” (Mark 16:17–18). Detta är en allmän kallelse till hela kroppen av Kristus, men utöver detta ger Gud särskilda nådegåvor till vissa för att verka mer fokuserat och effektivt. De som lever i förväntan och predikar helande ofta, upplever också att helande sker mer frekvent, tro och förväntan öppnar för Guds verk (Matt. 9:29).
Tungotalet är ytterligare en viktig gåva, med flera uttryck, personligt bönespråk, språk som behöver uttydas, bullerspråk och bön i Anden (1Kor. 14:2, 4–5, 13–15; Rom. 8:26–27). Det är ett språk fienden inte förstår, ett direkt kommunikationsflöde mellan anden i människan och Guds Ande. Församlingen uppmuntras att tala i tungor ofta och frimodigt, då det bygger upp individen andligt.
Församlingen måste undervisa om Andens gåvor och uppmuntra både unga och gamla att leva i dem. Det är genom funktion i gåvorna som vi blir effektiva redskap i Guds rike. Aposteln Paulus säger, “sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna” (1Kor. 14:1). Det är ett uppdrag till varje troende att söka, pröva och använda de gåvor som Gud har förberett.
Lämna ett svar