
När Gud gav sin son till världen var det inte en handling i hemlighet, utan en storslagen gåva som presenterades med glädje och ära. Det var något dyrbart, något väl förberett, likt en noggrant inslagen present, avsedd att tas emot med tacksamhet. Det är vanligt att vi vill ge något värdefullt till andra på ett sätt som visar hur mycket det betyder för oss. Så när Gud gav Jesus till världen, gjorde han det med hela himlens kör som vittne, en himmelsk här av änglar som prisade Gud och proklamerade budskapet. Detta skedde enligt Luk 2:8–14, där herdarna ute på marken fick ta emot budskapet: “Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren” Luk 2:10–11. Änglarna prisade Gud “Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt” Luk 2:14.
Gud valde inte att föra fram detta i stillhet, trots att Han visste att det fanns de som ville förstöra denna gåva, som kung Herodes, som fruktade att förlora sin makt. Istället ropades glädjen ut. Gud kunde inte hålla tillbaka, för detta var glädje för hela mänskligheten. Intressant är att herdarna blev de första att höra detta budskap. Det var inte slumpmässigt. Jesus skulle själv senare kalla sig den gode herden, en som ger sitt liv för fåren, som söker efter de som förlorats, och som vakar över dem med kärlek och trofasthet Joh 10:11.
Att Gud visade detta först för herdarna visar på att han inte är rädd för det lilla, för det ödmjuka. Han verkar i det tysta, i det enkla. Han är inte beroende av stora antal eller mäktiga scener. Istället väljer han de som har ett hjärta för andra, de som är beredda att skydda och vårda, precis som herdarna. När ängeln sa: “Åt er har fötts en frälsare”, så var det inte bara till dem, det är ett budskap till oss alla.
Frälsaren betyder räddaren, och detta är kärnan: Gud såg att människorna hade tappat bort vägen till Honom. Därför gav han sin son, som en väg tillbaka. Som det står i Joh 3:16: “Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Det är en av Bibelns mest välkända verser, och den sammanfattar Guds hjärta, kärlek, uppoffring och räddning.
Att ge bort något man vet kommer att bli sårat eller inte uppskattat är inte lätt. Gud visste att Jesus skulle bli korsfäst, men Han gav Honom ändå. Kärleken var större än smärtan. Och Jesus själv gav också sitt liv, det var inte bara Gud som gav, utan även Sonen som offrade sig för oss.
Jesus är mer än en räddare, Han är en förebild: förlåtande, ödmjuk, ljus i mörkret, vägen, sanningen och livet Joh 14:6. Den gode herden lämnar ingen ensam, inte ens de vi kallar “de svarta fåren”. Möjligheten till frälsning gäller alla, fattiga, syndare, människor från alla länder. Detta är den stora gåvan.
Lämna ett svar