Jesus Kristus tog på sig världens synder, betalade straffet i dödsriket och uppstod i kraft från de döda, vilket gav oss som tror frihet, rättfärdighet och auktoritet. Detta är inte en idé utan en verklighet som har sitt fundament i Bibeln.
I 2Kor. 5:21 står det att “Han som inte visste av synd, Honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i Honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.” Genom Jesu offer blev vi rättfärdiga, inte genom egna gärningar utan genom Guds nåd. Korset är både slutet på det gamla livet och början på ett nytt. Det är viktigt att förstå att korset inte är slutpunkten. I 1Kor. 1:18 står det: “Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.” Ordet för “kraft” är det grekiska ordet dynamis, därifrån vi fått ordet dynamit, en sprängande, transformerande kraft. På korset spikades hela vår synd, vår skuld och vår gamla natur fast. Kol. 2:14 säger, “Han utplånade skuldbrevet med dess krav, det som vittnade mot oss. Det tog han bort genom att spika fast det på korset.”
Efter sin död togs Jesus ner från korset och lades i graven, en bild på att vårt gamla liv också blivit begravet. Dopet symboliserar detta. I Gal. 3:27 står det: “Alla ni som har blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus.” Det innebär att vi bär Hans rättfärdighet. Men Jesus stannade inte i döden. Ef. 1:20 säger att Guds kraft uppväckte honom från de döda och satte Honom på sin högra sida i himlen. Detta var inte en fysisk uppståndelse enbart, utan en andlig seger över mörkrets alla makter. Kol. 2:15 säger: “Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.”
När Jesus uppstod, bröt han sig ut från dödsriket där han burit våra synder. Han tog nycklarna till döden och dödsriket, Upp. 1:18 bekräftar detta: “Jag är den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter. Jag har nycklarna till döden och dödsriket.” Döden kunde inte hålla Honom, eftersom han själv var syndfri. Det var våra synder han bar, inte sina egna. Därför var det inte möjligt att döden kunde behålla Honom.
Jesu uppståndelse är också vår uppståndelse. Ef. 2:6 säger att vi är uppväckta med Kristus och sitter med honom i den himmelska världen. Vi är nu hans kropp på jorden, kallade att verka i hans namn. Matt. 28:18–20 visar hur Jesus, med all auktoritet i himlen och på jorden, sänder ut sina lärjungar att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Vi har fått hans namn och auktoritet att stå emot ondskan. Rom 8:1 förklarar: “Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus.” Gud har inte gett oss en fruktans ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens, 2Tim. 1:7. Den troende är alltså kallad att leva i segern från korset, uppståndelsen och Jesu namn, i den fulla auktoritet och frihet som detta innebär.
Lämna ett svar