Bibeln lär tydligt att vi som människor är kallade att visa barmhärtighet, generositet och rättfärdighet, särskilt mot de fattiga, svaga och behövande. Detta är inte bara en uppmaning, utan ett uttryck för vad det innebär att leva i tro och lydnad inför Gud. Genom hela Skriften framträder ett genomgående budskap, Gud bryr sig djupt om de utsatta, och de som tillhör Honom bör göra detsamma.
I Ord 14:31 står det, “Här klargörs det att hur vi behandlar de fattiga speglar vår hållning gentemot Gud själv”. På liknande sätt uppmanar Ord 19:17: “Den som ömmar för den fattige lånar åt Herren och lönas av honom för det goda han gjort.” Välgörenhet är alltså inte bara en god gärning, det är en investering i det gudomliga.
Gamla Testamentet berättar att Gud ständigt vakar över de förtryckta. I Ps 82:3–4 sägs det: “Skip rätt åt den svage och faderlöse, låt den betryckte och fattige få rättvisa. Rädda den svage och nödlidande, befria dem ur de ogudaktigas hand.” Här ser vi en tydlig befallning att agera rättfärdigt och att försvara de mest sårbara i samhället.
Jes 1:17 uttrycker ett liknande krav på aktiv rättfärdighet: “Lär er att göra det som är gott, sträva efter rättvisa, hjälp den förtryckte, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan.” Att leva i enlighet med Guds vilja innebär ett konkret ansvar att ta hand om dem som inte kan ta hand om sig själva.
Jesus själv bekräftar denna sanning i Nya Testamentet. I Matt 25:35–40 beskriver han hur den slutliga domen kommer att baseras på hur människor behandlat de hungriga, törstiga, främlingar, nakna, sjuka och fängslade: “Sannerligen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.” Här görs det klart att omsorgen om de behövande är direkt kopplad till vår relation till Kristus.
Jak 1:27 säger: “En ren och fläckfri gudstjänst inför Gud och Fadern är att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse och att hålla sig obefläckad av världen.” Den sanna tron visar sig alltså i praktisk kärlek, inte i yttre religiösa former. Jak 2:15–17 med en skarp varning: Det är inte nog att bara bekänna tro, den måste levas ut.
Sist men inte minst visar Jesus i Luk 21:1–4 hur värdefull självuppoffrande generositet är i Guds ögon. En fattig änka som ger två små kopparslantar ger enligt Jesus mer än alla rika, för hon gav allt hon hade. Det är hjärtats inställning och offervilja som räknas.
Bibelns budskap tydligt att Gud kräver rättfärdighet, barmhärtighet och omsorg om de svaga. Att ignorera de behövande är att förkasta Gud själv, medan generositet och kärlek till nästan ärar Honom och visar sann tro. Detta är inte en frivillig extragärning, det är kärnan i ett liv i tro.
Lämna ett svar