Allt en människa tänker, säger och gör är ett frö som en dag kommer att bära frukt. Detta gäller både det goda och det onda. Bibeln säger tydligt i Gal 6:7–10: “Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte. Det människan sår, skall hon också skörda. …Låt oss inte tröttna på att göra gott, ty när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp.” Hela skapelsen är byggd på detta mönster, sådd och skörd, vinter och sommar, dag och natt, precis som det står i 1 Mos 8:22: “Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och hetta, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.”
Varje ord vi talar och varje handling vi gör sår något i våra egna liv och i andras. Ord 12:14 säger: “Av sin muns frukt blir man mättad med gott, vad en människa gjort får hon tillbaka.” Därför måste vi tänka på vad vi talar, för “tungan har makt över död och liv” (Ord 18:21). Att sprida negativa ord, förtal och ilska är att så destruktiva frön som i sin tid bär dålig frukt. Därför uppmanar Bibeln oss: “Låt inte solen gå ner över er vrede” (Ef 4:26) och “Att börja ett gräl är som att öppna en dammlucka. Ge därför efter innan striden bryter ut.” (Ord 17:14).
Samma princip gäller generositet. Ord 11:24–25 säger: “Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare. Den frikostlige blir rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han blir själv vederkvickt.” Gud välsignar den som ger, för “Den som andra gott blir välsignad, för han delar sitt bröd med den fattige” (Ord 22:9), och Jesus sade själv: “Saligare är att ge än att få.” (Apg 20:35).
Vi har alltid ett val, att så i köttet eller i Anden. Gal 5:19–23 beskriver skillnaden: “Köttets gärningar är uppenbara: otukt, orenhet, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar …Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.” Den som följer köttet skördar förgängelse, men den som följer Anden skördar evigt liv (Gal 6:8).
Att leva i Anden innebär att efterlikna Kristus i vardagen. Jesus säger i Joh 15:1–2: “Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.” Gud renar oss genom prövningar, för att vi ska växa i tro och tålamod, som det står i Jak 1:3–4: “När er tro prövas, ger det uthållighet. Men låt uthålligheten visa sig i fullkomlig gärning.”
Vi lär också att vi inte ska ge upp när vi faller. Paulus skriver i Rom 7:15–25 om kampen mellan det goda vi vill göra och det onda vi ändå gör, men tackar Gud för frälsningen i Jesus Kristus. I 1 Joh 1:9 står det: “Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.” Vi får alltså alltid börja om, fria från fördömelse, eftersom “det finns ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus” (Rom 8:1).
Jesus lär: “Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er, välsigna dem som förbannar er, be för dem som förolämpar er.” (Luk 6:27–28) och “Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.” (Rom 12:21). Äkta kärlek visar sig inte i ord utan i handling, enligt 1 Joh 3:18: “Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser, utan i handling och sanning.”
För att kunna leva så måste vi fästa blicken på Jesus, som det står i Heb 12:2–3: “Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, … så att ni inte tröttnar och tappar modet.” Då kan vi växa i Andens frukt och uppmuntra varandra, som 1 Thess 5:11 säger: “Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra.”
Människans liv styrs av de frön hon sår. Genom ord, handlingar och attityder formar vi vår framtid. Den som sår kärlek, tro och godhet skördar välsignelse och frid. Den som sår hat, bitterhet och själviskhet skördar tomhet. Därför kallar Gud oss att leva i Anden, följa Jesu exempel och ständigt göra gott. Det är då vi blir fria, välsignade och fyllda av liv.
Lämna ett svar