Predikan handlar om hjärtats renhet och uppriktighet inför Gud. Den visar att Gud inte ser till det yttre utan till det inre, till våra avsikter, motiv och vårt hjärtas tillstånd. Ett hjärta som är helt, odelat och trofast mot Gud är det som gläder honom mest.
I Ps 86:11 står det: “Lär mig HERRE, din väg, jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid detta enda: att frukta ditt namn.” Här börjar förståelsen av ett heligt och uppriktigt liv. Att vandra i Guds sanning kräver ett hjärta som inte delas mellan världen och Gud. På samma sätt ber psalmisten i Ps 119:80: “Må mitt hjärta få vara fullkomligt i dina stadgar, så att jag inte kommer på skam.” Hjärtats tillstånd avgör människans hållning inför Gud.
Gud ser djupare än våra ord och handlingar. 1 Sam 16:7 säger: “Människan ser det som är inför ögonen, men HERREN ser till hjärtat.” Därför kan en människa verka rättfärdig på utsidan men ändå bära svek i sitt inre. Gud söker inte perfektion utan äkthet. David är ett exempel på detta, trots sina brister var han en man efter Guds hjärta, eftersom han var ärlig inför Gud och snabbt omvände sig när han felade. Han bad: “Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.” ( Ps 51:12 ).
Ps 78:72 beskriver Davids ledarskap: “Han ledde dem med oskuld i sitt hjärta, med förståndiga händer förde han dem.” Det rena hjärtat leder alltid till rätt handlingar, medan det delade hjärtat leder till kompromiss. Gud sa till Salomo i 1 Kung 9:4: “Om du vandrar inför mig som din far David, med rent hjärta och med uppriktighet… ska jag befästa ditt rike.” Här ser vi att Guds välsignelse vilar på uppriktighet, inte på yttre prestation.
Ps 101:2 uttrycker samma beslut: “Jag vill akta mig för tadelvärd väg. Jag vill vandra med uppriktigt hjärta i mitt hus.” Och i Ps 15:1–2 frågas det: “HERRE, vem får bo i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg? Den som vandrar utan skuld, gör det som är rätt och talar sanning av hjärtat.”
Det sanna hjärtat prövas i motgång. Daniel är ett tydligt exempel. I Dan 1:8 står det: “Men Daniel beslöt sig för att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som denne drack.” Han bestämde sig i sitt hjärta ( Dan 1:8–9 ) att vara trogen Gud. När han och hans vänner Shadrak, Meshak och Abed-Nego vägrade böja sig för den gyllene bilden ( Dan 3:16–18 ), gjorde de det inte av stolthet, utan av trofasthet mot Gud. De sa: “Vår Gud kan rädda oss, men även om han inte gör det, kommer vi ändå inte att tillbe.” Samma Daniel vägrade senare att sluta be trots kungens förbud, vilket ledde till att han kastades i lejongropen ( Dan 6:10–23 ). Genom alla dessa prövningar visade de ett odelat hjärta.
Jesus själv är den fullkomliga bilden av uppriktighet och sanning. I Matt 22:16 säger människor till honom: “Mästare, vi vet att du är sann och lär ut Guds väg på rätt sätt. Du aktar inte på person och ser inte till människors anseende.” Han levde alltid i ljuset av Faderns vilja. I Joh 8:46 säger Jesus: “Vem av er kan överbevisa mig om synd?” Hans liv var ett vittnesbörd om sanningens kraft. Därför kan han i Joh 14:6 säga: “Jag är vägen, sanningen och livet.”
Gud själv är sanningens källa. 1 Joh 1:5 säger: “Gud är ljus, och inget mörker finns i honom.” Den som vandrar med ett rent hjärta lever i detta ljus, och ljuset avslöjar allt som inte är äkta. När Jesus såg Natanael, sa han: “Se, det är en verklig israelit, i vilken det inte finns något svek.” ( Joh 1:47 ). Sådana människor söker Gud med helhjärtad trohet.
“Lär mig, HERRE, din väg, jag vill vandra i din sanning.” ( Ps 86:11 ). Budskapet är klart, Gud söker inte perfekta människor, utan helhjärtade människor. Den som har ett sant, rent och odelat hjärta inför Gud kommer att vandra i sanning, leva i ljuset och finna nåd inför Herren, precis som David, Daniel och Jesus gjorde.
Lämna ett svar