Jesus själv förklarade redan innan sin död vad som skulle komma, när han i Luk 12:49 säger ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna vill jag inte att den redan vore tänd.” Denna eld är den helige Andes eld, som han längtade efter att få tända i människors hjärtan. Men Jesus visste att Han först måste genomgå sitt dop, korsets lidande och död, för att sedan kunna sända Anden. Han talar också om att denna eld och detta ord skulle skapa splittring, till och med inom familjer Luk 12:51–53. Det beror inte på att Jesus vill skilja människor åt, utan på att Hans ord och närvaro är så radikala att de kräver ett ställningstagande. Vissa tar emot, andra förkastar, och där sker delningen.
Redan Johannes döparen hade vittnat om detta när han sa ”Jag döper er med vatten, men det kommer en som är starkare än jag… Han ska döpa er i helig ande och eld” Luk 3:16. Här blir det klart att det inte räcker med yttre ritualer, utan att elden, den helige Andes verk måste tränga djupt in i människan och förvandla. Elden renar, förtär synden och ger kraft att leva helt för Gud.
Jesus förklarar också själv vem den helige Ande är. I Joh 14:15–17 säger Han ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. Och jag ska be Fadern, och Han ska ge er en annan hjälpare, som alltid ska vara hos er, sanningens Ande.” Hjälparen (parakletos) är inte en opersonlig kraft, utan en verklig person i gudomen. Han är vår rådgivare, förebedjare och den som alltid påminner oss om allt Jesus har sagt Joh 14:26. Anden är också den som i praktiken gör Jesu närvaro verklig i de troendes liv.
Vidare säger Jesus i Joh 16:5–11 att det är till lärjungarnas bästa att Han går bort, för annars kan inte hjälparen komma. När Anden kommer ska Han överbevisa världen om synd, rättfärdighet och dom: synd, därför att människor inte tror på Jesus; rättfärdighet, därför att Jesus går till Fadern och vi genom Honom får del av den sanna rättfärdigheten; dom, därför att denna världens furste redan är dömd. Anden pekar alltid på Jesus och förhärligar Honom Joh 16:13–15. Han leder in i hela sanningen och gör Jesu ord levande för oss.
Innan Jesus for till himlen gav Han löftet ”Och se, jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men ni ska stanna kvar i staden tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden” Luk 24:49. Detta löfte förklaras vidare i Apg 1:4–5, 8, där Jesus säger: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat… Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i helig ande om några dagar… Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Det är dynamis, Guds sprängkraft, som gör de troende till Jesu vittnen.
På pingstdagen, efter att lärjungarna troget hade hållit ut i bön i tio dagar Apg 1:14, skedde uppfyllelsen ”När pingstdagen kom var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån som av en våldsam stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala andra tungomål, allt eftersom Anden gav dem att tala” Apg 2:1–4. Här tändes den eld Jesus hade talat om, och den har fortsatt att brinna i Guds församling ända sedan dess.
Jesus kom för att tända en eld i varje människas hjärta. Denna eld är den helige Ande, som renar, förvandlar och ger kraft att leva som Jesu lärjunge. Men elden kan också skapa splittring, eftersom den kräver ett ställningstagande. Ändå är Guds vilja att alla människor ska ta emot den och bli förvandlade. Elden började på pingstdagen, men den är lika verksam idag, och den kan inte stoppas. Därför är vår kallelse att ta emot denna eld, låta den brinna i våra hjärtan och leva i kraften av den Helige Ande, som leder oss in i hela sanningen och gör oss till vittnen om Jesus ända till jordens yttersta gräns.
Lämna ett svar